Så är det än en gång dags för säsongsväxling – och många är på jakt efter trendrapporter från tidningar och medier. Det finns många sajter som rapporterar om de senaste trenderna idag, men tyvärr skrivs ofta artiklarna av kommersiella aktörer istället oberoende bloggare.
Här kommer därför en utförlig trendrapport som förhoppningsvis kan guida dig genom vinterns mörka, långa månader.
Lycka till!
Fast egentligen är det inte så stor skillnad på säsongerna, bara lite mera påklätt under höst och vinter. 60–70-talet håller fortfarande ett fast grepp om modet: i ena änden prydligt som Jackie Kennedy, i andra änden proggigt som punken.
Däremellan går det bra att ha kjolen över byxorna, och den som så vill visar mellangärdet. Combats är okej, men mer mode är jeansskurna, tajta byxor med långa korviga ben. Lumber- och mc-jackor blir stort, helst lackblanka. I övrigt utlovas slimmade, basenkla kavajer och ”vanliga” byxkostymer.
Begränsad valfrihet om man så säger. Stor besvikelse uttrycker jag då över att spetsiga tår på skor fortsätter: det är så fult och oproportionerlig. Vad säger ni om manligt mode då, där det talas om ”latino lover”. Spetsigt, kan man förmoda.
Vill man se alternativt mode ska man i Stockholm uppsöka butiker som tar in plagg från unga nyetablerade designer, till exempel Tjalla Malla på Söder. Det roligaste på modescenen tycker jag finns och händer på Beckmans skola: det ser man bevisligen på examensvisningarna som sker i maj, och flertalet av de unga formgivarna tar gärna emot beställningar.
Jag föll exempelvis för Anna-Sara Dåviks plastiga kappklänning, del i en kollektion där hon lekt med att placera vissa detaljer på ”fel” ställe – som att fickorna sitter på axeloken som sitter på höfterna.
Eller vad sägs om Angelica Grimborgs välformade bustier i rökfärgad plexi? Som kan placeras utanpå vilka plagg som helst. Utmärkt som liv/skärp när man inte vill visa valkarna!
Att skönhet är en internationell business vet vi ju alla. Att svenska skönhetsprodukter etablerar sig internationellt är mera ovanligt, men att Face Stockholm är superstora i USA och Japan fungerar uppenbarligen som uppmuntran – ”kan dom så kan väl vi”.
Klara Johansson, som jobbat som make-upartist sedan 80-talet, har efter fem års produktutveckling i USA kommit med en egen hudvårdsserie som är så ”no-nonsense” som åtminstone jag önskar mig. Fyra oparfymerade basprodukter i enkla förpackningar är receptet: flytande tvål, remover, moisturiser och olja. Jag har testat, och jag blev inte fet i hyn.
Även män behöver vårda huden – konstaterar allt fler kända märken. Som förstås hoppas på kommers via fenomenet ”obruten mark”. Och kanske för att många män idag inser att det inte är ett dugg omanligt att bry sig om sin hälsa så kommer det nog framgent att bli lika trångt på deras badrumshyllor som i våra.
För övrigt behöver männen sina egna preparat, eftersom de bl a har fetare hy än kvinnor och alltså inte ska låna våra hudvårdande krämer. Senast ut i manliga floran är Lancôme Homme, vars presentation jag var på nyligen: enkla förpackningar, behagliga produkter (”o-kladdigt”, intygar en närstående manlig kollega), diskret doft.